2 610 personer har i Sverige rapporterats avlidna av aidsrelaterade komplikationer. 1 180 av dessa var homo- eller bisexuella män.
Tiden från mitten av 80-talet och fram till att bromsmedicinerna gjorde sitt intåg 1996, var på många sätt obeskrivligt tung och svår för hela gaysamhället och få människor förstod då eller nu hur hopplös verkligheten var för alla drabbade och för de som på andra sätt stod mitt i allt elände. Det gtjordes skillnad på dom och vi. ”Bögar, horor och knarkare. Snart drabbas vi andra” rubricerade Expressen en artikel på den tiden.
”Det är få som talar om dem” av Pia-Kristina Garde
Pia-Kristina Garde var under den tiden en djupt engagerad aktivist, volontär och nära vän till många drabbade homosexuella män i Stockholm och hon gjorde det som vi andra också borde ha gjort. Hon skrev dagbok, dokumenterade och intervjuade de dödsdömda männen, deras partners, andra anhöriga, vårdpersonal och andra aktivister. Nu ger hon ut dagboken och intervjuerna i boken ”Det är få som talar om dem” med omslag av konstnären och vännen Lars Rading som dog 1993.
Arbetet med boken började för Pia-Kristina efter ett samtal hon hörde om aids då hon arbetade på en kyrkogård sommaren 1986. Två unga killar roade sig under en fikapaus med att tala om homosexuella och aids och om hur de smittade varandra.
– De använde så råa ord, att jag till slut lämnade rummet. Det var som om det inte spelade någon roll om de sjuka levde eller dog.
Pia-Kristina bestämde sig för att samla in vittnesmål, sista ord, tankar och hälsningar från de sjuka och hon följde ett 20-tal vänner som dog, som utsatte sig för egna och forskningens olika medicinska experiment men aldrig fick ta del av resultaten och de som tog sina liv. Trots ett svalt intresse från omvärlden har hon oförtröttligt arbetat vidare med denna för oss i HBTQ-världen så viktiga berättelse om Magnus, Janne, Sighsten, Roar, Haacan, Rolf, Lars, Leif, Johan, Pontus, Torgny, Kaj och alla andra. Boken skildrar också Pia-Kristinas vardag som aktivist och hennes vänskap med alla dessa män.
– Det fanns givetvis rubriker och löpsedlar, men bakom allt det så pågick de här tragedierna ofta i det tysta, det var något man inte kunde prata om. I dag finns väldigt lite dokumenterat, skildrat och bevarat av denna så dramatiska tid i gayhistorien.
Vi känner igen de här omskakande åren från amerikansk och svensk fiktion men det har varit alldeles för lite och som man säger, verkligheten överträffar alltid dikten. Pia-Kristina Gardes bok är mycket viktig, speciell och lämnar ingen med intresse för gayhistoria oberörd. Plötsligt står man efter 30 år återigen med en stor klump i magen mitt i stormens öga. Så många män, så många sjukbesök, så många brev och så många begravningar. Det är tung men viktig läsning utan annat lyckligt slut än att vi nu vet att nya läkemedel har bromsat epidemin. Boken borde stå i alla HBTQ-personers bokhylla och ligga på alla sexualupplysares och hivaktivisters skrivbord. Det är en bok för alla bland oss som var med och för alla som inte var med.
Beställ boken från BOKUS eller ADLIBRIS.
Nicke Johansson