Sentry har träffat den underbara läkaren Göran Bratt. På 1980-talet var han med och skapade Venhälsan på Södersjukhuset i Stockholm som har betytt väldigt mycket för hela gaycomminity generellt och hiv-positiva specifikt. Han tappade aldrig hoppet, även när det var som värst, och flera unga gaykillar dog varje vecka på avdelning 53 på Södersjukhuset. Göran har länge varit en del av vårt community. Han är nu pensionär och har sedan pensioneringen varit med och skrivit flera böcker.
Göran Bratt foto från QX.se
Göran såg inget annat alternativ än att bli läkare. Som färdig läkare specialiserade han sig inom invärtesmedicin. Hans tanke var att detta med blodsjukdomar och proppsjukdomar skulle bli hans framtida specialitet. Men Görans liv förändrades på slutet av 1970-talet när han som ung läkare gradvis kom ut som homosexuell.
– Jag har vetat att jag var bög så länge jag kan minnas.
Jag intresserade mig för vår grupps sexuellt överförbara sjukdomar när det började komma rapporter i slutet av 1970-talet – före aids – om olika sjukdomar som spreds sexuellt bland män som har sex med män. Några år senare, sommaren 1981, kom rapporter från USA om unga friska homosexuella män som utan förklaring drabbades av cancerformen Kaposi sarkom och lunginflammation med Pneumocystis. Detta var något helt nytt och vi diskuterade mycket vad som låg bakom detta, säger Göran till Sentry. Snart fick dessa tillstånd som kännetecknades av en speciell typ av nedsatt immunförsvar betäckningen acquired immune deficiency syndrome (AIDS), förvärvat immunbristsyndrom. Ju mer jag läste desto mer uppenbart blev det att dessa nya sjukdomar skulle kunna vara sexuellt överförbara.
Jag gick till biblioteket på Huddinge sjukhus, där jag jobbade då, varje fredag eftermiddag och läste allt som publicerats under veckan om gay medicin och den nya sjukdomen. Bibliotekarien brukade samla ihop artiklar och jag satt där länge och läste. Jag tänkte: Detta kommer att förändra våra liv.
Göran gick med i olika grupper för att lära sig mer, men också för att sprida kunskap.
– Mitt intresse för gaymedicin gjorde att jag tillsammans med några kollegor bildade RFSL:s läkargrupp.
Den mystiska nya sjukdomen spreds snabbt i USA. Vi förstod att den förr eller senare skulle komma till Europa och Sverige. Läkargruppen fick kontakt med dr Erik Sandström på Hudkliniken, Södersjukhuset, professor Margareta Böttiger på dåvarande SBL och stadsläkare Lennart Hellström. Vi träffades varje vecka i biblioteket på Hudkliniken på Södersjukhuset och planerade för en testmottagning dit homosexuella män kunde komma och ta prover, få vård och råd av personer med specifik kunskap och samtala om sexuellt överförbara sjukdomar och hur man kunde skydda sig. Från början drevs verksamheten helt ideellt, och besökarna var anonyma.
Läkaren Göran Bratt foto från QX.se
Göran Bratt noterade att flera av besökarna hade svullna lymfkörtlar, så han anade att den nya sjukdomen hade kommit till Stockholm. Kroniskt svullna lymfkörtlar hade nämligen tidigt beskrivits i samband med den nya sjukdomen och var något vi undersökte. Han började kartlägga sexuella kontakter i nätverken för att förstå spridningen. Några fick sjukdomar som hade med nedsatt immunförsvar att göra, andra hade svullna lymfkörtlar, Vi försökte förstå den nya sjukdomen, aids.
Alla arbetade ideellt till en början, först en kväll i veckan, sedan två kvällar. Snabbt uppstod en lång väntelista. Det fanns ett stort uppdämt behov att få bli undersökt. Under våren 1983 började vi få betalt. Margareta Böttiger hade tillgång till epidemianslag. Hon bekostade alla prover, och det blev en hel del blodprov i början. Så startade Venhälsan.
1983 kunde franska forskare identifiera det virus som låg bakom immunbristen vid aids och som senare döptes till humant immunbristvirus (HIV). 1985 kom tester för att påvisa om man var infekterad, hiv-serologi. Det skulle dröja till 1996 innan vi fick effektiva läkemedel mot hiv.
Vi arbetade mycket med att informera, vi skrev tidigt en informationsbroschyr, AIDS-fakta och gick redan i början av 1983, tillsammans med RFSL och andra hivläkare ut och sa åt män som har sex med män att avstå från att lämna blod, ett år innan Socialstyrelsens råd. Det är sannolikt att detta gjorde att vi i Sverige fick relativt få fall av hiv överföring via blodtransfusion. Just att rådet kom från oss och RFSL gjorde att de flesta följde det.
När avd 53, den speciella avdelningen för AIDS-relaterade sjukdomar på Södersjukhuset öppnade 1987 började Göran Bratt arbeta där. Så småningom blev fler och fler killar svårt sjuka och dog. Det gick inte att hitta begravningsbyråer som ville hantera begravningarna. En enorm rädsla och homofobi präglade samhället.
– Christer Petterson, som jobbade på Stockholms Nya Begravningsbyrå, tog hand om de flesta som dog av aids. Han var den ende som var beredd att hantera de unga gaykillarna som dog av aids och han såg till att det ordnades värdiga begravningar.
Det förekom flera reklamkampanjer i samhället som målade upp homosexuella och bisexuella män i negativt ljus.
– Det var fruktansvärt. Det fanns kampanjer som varnade att bisexuella skulle smitta sina fruar. Många kände sig skuldbelagda. Vi ogillade kampanjerna och ansåg att det skulle vara bättre att rikta informationen till vår grupp i stället för att sprida hemskheter. Det var inte bara kampanjer i media utan också på tidningarnas löpsedlar med rubriker som ”hivmän” och ”aidskatastrofer”, och det skapade panik i samhället.
Göran Bratt kommer aldrig att glömma när han var på väg hem, utmattad efter en lång dag på jobbet med svårt sjuka AIDS-patienter möttes av en löpsedel med bild av ”hivmannen” och braskande fet svart text.
– Men det var extremt ovanligt att hiv-positiva medvetet smittade andra. De flesta avstod helt enkelt från sex efter hiv-beskedet, eftersom de ansåg att det värsta som kunde hända var att smitta någon annan.
Smittskyddslagen infördes 1986, och krävde att alla med hiv skulle informera sina sexpartners om sin hiv-status och använda kondom, och de som bröt mot lagen skulle kunna isoleras på Gula Villan vid Danderyds sjukhus. Det var svårt att hitta personal som ville jobba där. Många av de som hamnade på Gula Villan var sexarbetare med drogproblem, men även homosexuella män. Jag minns inte att någon var inlåst där särskilt länge.
1995 upptäckte man att en kombination av olika mediciner förbättrade överlevnaden för hivpositiva. År 1996 kom proteashämmarna, som kraftigt minskade virusnivån och risken för aids. Till en början krävdes individuellt tillstånd från Läkemedelsverket för varje patient.
– Vi var tvungna att i varje ansökan motivera varför patienten behövde proteashämmare. Jag skrev många sådana motiveringar sommaren 1996, ibland långt in på småtimmarna.
Kombinationerna med proteashämmare visade sig vara mirakulöst effektiva och mycket färre patienter blev dödssjuka och avdelning 53 på Venhälsan kunde stänga efter ett år. Det var inte så många som behövde läggas in på sjukhus längre.
Proteashämmarna gav biverkningar, som vi forskade kring och vi genomförde egna studier för att beskriva och förstå dessa.
Jag upplevde aldrig någonsin att arbetet var hopplöst. Jag kände att vi alltid kunde vidta åtgärder för att förbättra patientens tillstånd på något sätt. Att behandla aids-komplikationer var utmanande, men kändes sällan hopplöst.
Venhälsan har varit skicklig på att samla och sammanställa data och få fram kunskap.
– Vi var kanske lite mer envisa än andra och inriktade oss tidigt på klinisk forskning. Vi var nyfikna. Karolinska och Huddinge var mer som vanliga sjukhus. Även om infektionsläkarna där hade mer kunskap än vi, var skickliga och engagerade, så var vi kanske mer nyfikna och aktivistiskt inställda. Vi var ju både gayaktivister och hiv-läkare.
Venhälsan hjälpte även patienter som saknade de sista fyra siffrorna i sina personnummer, ”papperslösa”.
– Vi kunde skriva recept på reservnummer till SÖS apoteket för att ge mediciner till dem som saknade de fyra sista siffrorna i personnumret. Vi försökte alltid hitta lösningar, för oss fanns det inget val. Alternativet var ju att patienten skulle dö. Vi hade ett mycket bra samarbete med apoteket på Södersjukhuset.
Göran Bratt blev mycket glad när Prep (pre-exposure prophylaxis) introducerades.
Läkaren Göran Bratt
– Prep är mycket effektivt och ger utmärkt skydd mot att bli hiv-infekterad. De första, placebokontrollerade, studierna avbröts i förtid eftersom de visade att Prep gav ett mycket effektivt skydd. Venhälsan har tidigare forskat mycket på hiv vaccin, men resultaten har inte varit så uppmuntrande – inte någonstans i världen, snarast en besvikelse. När Prep kom, kändes det som om vi äntligen hade kommit nära en sorts motsvarighet till förebyggande vaccin. Antalet nya hiv-fall har minskat markant sedan Prep började användas. Det är dock viktigt att Prep tas på rätt sätt.
– Det är nödvändigt att ta regelbundna tester. Tyvärr ökar de vanliga könssjukdomarna eftersom de som tar Prep kanske inte använder kondom lika ofta som de borde. Många använder Prep i stället för kondom, men Prep bör ses som ett komplement till kondom inte i stället för. För mig som har jobbat med olika vaccinprojekt, känns Prep som det närmaste ett vaccin som jag kommer att få uppleva. Dock kräver det att vården förstår hur Prep fungerar och att läkare och patienter är välinformerade. Alla läkare i Sverige kan skriva ut Prep, men de måste lära sig rätt förfarande och kan alltid kontakta Venhälsan för råd om korrekt vård.
Nästa stora sak som jag har fått uppleva under min tid som hiv läkare är att vi nu vet att hiv-positiva som är väl medicinerade inte smittar.
– Tyvärr är det många som inte öppet berättar om sin hiv-status eftersom det fortfarande finns ett visst stigma, även om det har minskat. Lyckligtvis har stigmat även blivit mindre inom sjukvården. Men det finns fortfarande de som inte känner till att den välmedicinerade inte smittar. Jag hoppas att de flesta lär sig och informerar sig.
Göran tvingades avsluta sitt arbete på Venhälsan på grund av pandemin.
– Jag fick inte arbeta under SARS-Cov-2 pandemin på grund av min ålder (70+). Det rådde en panikartad situation på Södersjukhuset våren 2020 och hög ålder ansågs tidigt vara en riskfaktor för att bli svårt sjuk av covid.
Efter det har jag bland annat bidragit till att skriva tre böcker.
Göran Bratts bok.
Vid sidan av mitt yrkesliv har jag bland annat varit en samlare av jugend/art nouveau föremål.
– Jag har sen början på 70-talet samlat på konsthantverk i glas, keramik och brons i jugend/art nouveau och sammanställt en bok om min samling, ”Utflykter i Art Nouveau” (Magnus Palm, Markus Dimdal, Göran Bratt, 2022), som kan beskrivas som en katalog över min samling. Denna bok finns tillgänglig på Adlibris och Amazon.se och biblioteken. Den har också blivit översatt till engelska.
Jag har även, tillsammans med tre grannar, skrivit en bok om huset där jag bor och östra Kungsholmen. Boken heter ”Ett Kungsholmshus i Stadshusets närhet” och handlar om Skillinggränd 9, ett av stadsmuseet grönmärkt hus från 1927.
Boken går att låna på biblioteken eller köpa i butiken ”Hantverkargatan arton”.
Delar av min jugend/art nouveausamling har också ställts ut på Hallwylska museet, ”En ny stil för en ny tid”, från hösten 2022 till början av september 2023.
Jag har vidare bidragit med tre kapitel i en bok om hiv för läkar- och sjuksköterskestudenter, med fokus på medicinska och psykosociala aspekter av hiv (Studentlitteratur: HIV: medicinska och psykosociala aspekter, 2022)
Facundo Unia.
Här kan du köpa Görans bok Utflykter I Art Nouveau