Milton är rom och inte öppen med att han gillar andra killar. Trots detta är han ett återkommande ansikte i gaysvängen. För honom är det inte enkelt att träffa killar. Att han länge bott med familjen gör inte hans situation enklare. Det här är Miltons historia och hans syn på att vara Rom i Sverige och tycka om killar.
Just nu bor Milton ensam för första gången på mycket länge. Han har under långa perioder bott tillsammans med sin familj. De vet inte om att han gillar killar trots att Miltons kille under flera månader bodde hos honom. ”Han var en kompis som råkat illa ut”, förklarar Milton
– Jag träffade mitt ex via nätet och det kom fram att båda var romer. Vi hade pratat med varandra länge när vi förstod att vi båda var romer. Killen hade blivit utslängd hemifrån och fick därför bo hos mig och min familj. Min familj trodde att vi var bara var vänner, även om de kanske hade sina misstankar. Vi sov i samma säng. I vår familj så fungerar det så här. Om det inte är uttalat så finns inte problemet, men så fort du framhäver det så blir det sanning.
Familjebanden viktiga
Milton har berättat för några i familjen som han litar på att de inte berättar vidare.
– Om jag skulle bli utfryst finns det ingen anledning för mig att leva. Jag känner till personer som blivit totalt avskurna från familjen. Det är ett extremt straff för oss romer eftersom familjen är ytterst viktig för oss. Det är som att skära bort en arm, eller att hjärtat skulle gå förlorad. De få som jag känner som har kommit ut, har bara berättat för ena föräldern.
Milton berättar att han känner till några som kommit ut för familjen. De han känner till har berättat för sin mamma och kommer från en progressivfamilj som inte är så strikta. Det finns även de som blivit totalt utfrysta av familjen.
– Mitt ex som bodde hos oss gifte sig ung. Det kom ut att han var gay och hans familj tyckte att han absolut inte kunde vara bög. Han var ju trots allt gift med en kvinna. Att vara gay är något som är sjukt enligt hans familj. Han fick fly eftersom hans föräldrar inte accepterade att han var gay. Det var som om han satte familjen i skam och gav familjen ett stort öppet sår. Min familj fick inte reda på att han var gay när han bodde hos oss trots att vi hade sex med varandra. Ibland gick vi till Venhälsan och testade oss och det känns bra att kunna vara anonym. Deras låsta journaler gör att släkt och andra inte får reda på det.
I vår familj brukar vi inte prata om sex och samlevnad. Misstänker vi att vi har klamydia eller någon annan könssjukdom får vi sköta det i tysthet genom att gå och testa oss.
Milton berättar om när hans expojkvän gifte sig.
– När han gifte sig gav hans familj gåvor till flickans familj. Det kan vara pengar, guld eller andra dyra smycken. Detta för att familjen ska acceptera giftermålet. Vissa har arrangerade bröllop. Vi i vår familj brukar mest fly med vår partner och gifta oss, sen festar vi efteråt. Den ingifta blir accepterad när den lever med våra seder och när den förstår dem. Ett exempel är att vi inte brukar gå hand i hand när vi är bland andra.
De få som Milton känner som kommit ut och som blivit accepterade och får en partner kan komma och hälsa på familjen men inte med sin partner.
– De accepterar dig men inte din läggning. Min familj tjatar inte om att jag bör gifta mig med en kvinna men det kan komma smygande kommentarer. Det förväntas att jag ska skaffa en fru och barn. Men det är inte alltid som man behöver leva upp till förväntningarna.
Milton känner äldre personer i släkten som inte har gift sig och som han misstänker är gay, men han har inte pratat med dem om det.
– Jag känner till familjemedlemmar som är gay. Men vi pratar inte om det med andra generellt. Vår kultur är ganska lik kurder, eller så antar jag i alla fall.
De som Milton känner till som är gay får han vetskap om via andra som också är gay.
– Fast man går inte och avslöjar det till höger och vänster och man berättar på ett bra sätt. För du vill inte starta en släktfejd.
Tror inte öppenhet är akktuellt
Milton bor nu i en egen lägenhet. Han har en kompis som inneboende.
Vi kommer in på hur Miltons liv skulle se ut om hans livssituation var annorlunda.
– Jag skulle nog inte vara öppen ändå. Jag har inte Svenssondrömmar med villa, vovve och Volvo. Min dröm är att kunna betala mina räkningar, att vara glad och lycklig. Jag har inga behov av att framhäva att jag är bög. Jag har inga behov av att komma ut säger Milton surt.
Milton berättar att hans syskon vet nog men han har inget behov av att komma ut. ”De skulle bli besvikna men inte mer än så. Fast de vill inte få höra orden. Jag är gay”
Milton berättar att han har kontakt med romer som kommit ut och blivit förskjutna. Han berättar att han gör det i smyg.
– Familjen har ingen kontakt med dessa personer. Vissa riskerar livsfara. De flesta flyttar långt därifrån. Deras familjer har anklagat dem för att ha dragit en skam över dem. De anser att det ska vara som de tolkar Bibeln. De flesta romer jag känner är pingstvänner. Pingstvänner generellt är väldigt hårda när det kommer till att vara gay. Romer lever väldigt kyrkligt och familjen är en gravitationspunkt. Låt oss säga att Familjen är som en stjärna som alla familjemedlemmar roterar runt, säger Milton.
Han berättar att många romer anser att alla homosexuella är promiskuösa, och det är detta som de störs av.
Vi kommer in på hans syn på att vara Rom i Sverige idag.
Milton berättar att han anser att romers situation i Sverige är jobbig just nu. Han berättar om polislistor, där polisen registrerade små barn, om att bli skuggad i affären av vakter som förföljer en och om att få betala bensin i förväg.
– Det har blivit värre med rumänska romer. Det gör mig ont i hjärtat att se dessa personer eftersom de inte vet hur svenska samhället fungerar. De skulle kunna folkbokföra sig här, säger Milton.
Milton berättar att han i sitt yrke träffat romer som både kommit hit frivilligt och de som blivit lurade till Sverige. ”Det finns de som tigger som till och med säljer sex”.
Milton tror att han inte kommer att komma ut för sin släkt trots att han ibland brukar titta på prideparaden tillsammans med dem. ”Så länge det inte är uttalat så finns det inte”, säger han.
Text: Facundo Unia