Privat från Instagram
Sentry.nu har träffat 50-årige Lars Larsson från Skåne. Han är cool och har en häftig sida på Instagram med en massa snygga bilder. Lars är trevlig och berättar för Sentry.nu om sitt liv.
– Jag är 50 år och mitt i livet. De säger att 50 är det nya 30 och när jag ser tillbaka på mitt liv skulle jag vilja säga att 50 inte är det nya 30, utan bättre. I dag har jag förmånen att arbeta med att hjälpa arbetssökande att gå från utanförskap till entreprenörskap samtidigt som jag själv driver resebloggen Weekendtravel.guide som strävar efter att öka resandet efter Covid trots en hög inflation.
När Lars kom ut för ungefär 30 år sedan var det i ett helt annat klimat än i dag.
– 1960-talets kropps- och sexpositivism var sedan länge borta och den bild av bögar som förmedlades i media var att de antingen var gamla gubbar som sprang i skogen och knullade eller var döende i AIDS. Av den anledningen kändes det inte bekvämt att komma ut inför mina föräldrar även om de aldrig sagt något ont om homosexuella. Men som många gånger annars är det en sak att ha en generell åsikt och en om det gäller familjen. Så för att ha någonstans att sova om det värsta skulle hända kom jag ut för mina närmsta vänner innan jag berättade det för mina föräldrar.
Med tanke på samhällsklimatet var det inte konstigt att Lars föräldrar inte jublade precis men de tog inte heller avstånd från honom.
– I stället fick jag höra det närmast klassiska om att det bara var en fas. Tyvärr var det inte det jag velat höra. Å andra sidan, nu när jag ser tillbaka på det så var det kanske en rimlig reaktion. Jag hade haft gott om tid att fundera och reflektera över min sexualitet medan de fick min läggning i knäet. Även som anhörig kan man ju behöva få tid att smälta och reflektera över ens barns sexuella läggning eller könsidentitet innan man kan förvänta sig att det blir något vanligt även i deras vardagen.
Lars misstänker att i deras reaktion fanns nog även en oro för honom.
– De var rädda att jag skulle bli mobbad, utsatt för våld eller få hiv? Särskilt det sista var ju en ständigt närvarande oro innan PREP kom. Även om jag kom ut ungefär samtidigt som det började komma fungerande mediciner så var rädslan för hiv konstant hos mig. Om jag skulle bli mer aktiv på klubbscenen skulle jag definitivt använda PREP. Både för att skydda mig och min partner. Samtidigt som jag vet att PREP inte skyddar mot alla andra sjukdomar man kan få.
Lars tror att alla män som har sex med män känner någon som har hiv.
– Jag hade tur och slapp den värsta tiden när våra bröder dog i en sådan omfattning att nästan en hel generation är borta, så var rädslan för hiv stor. Och även om vårt community var mer accepterande och omhändertagande än det straighta så upplevde jag ändå att det fanns en rädsla för att den man skulle ha sex med skulle smitta en. Samtidigt var man ung och odödlig och hade en del oskyddad sex.
När Lars tänker tillbaka på den tiden så var det som om hiv var den enda sjukdomen män som har med män pratade om.
– Den rädsla eller obehaglighetskänsla som jag i dag kan känna för till exempel antibiotikaresident gonorré fanns inte på den tiden. Inte heller tänkte jag på herpes eller syfilis. Det var som om dessa sjukdomar försvann i såväl mitt som det offentliga medvetandet. Å andra sidan tvångsmatades vi med budskapet om säker sex och att vi alltid skulle använda kondom vilket gjorde att de sjukdomarna ändå blev sekundära, säger Lars och fortsätter
– Även om budskapet om säker sex är viktigt så känner jag att den tidens budskap var att främja säker sex genom att sprida rädsla. Här tycker jag att vi i dag har en mycket bättre syn på sexuell hälsa där tyngdpunkten ligger på att sprida kunskap och ge egenmakt. Där ansvaret för min sexuella hälsa är mitt och jag tillåts göra egna val i hur jag vill hantera den utan att någon annan har rätt att peka finger åt mig. Kanske är PREP och ökad kunskap om hiv anledningen till detta tillsammans med att allt fler som har hiv har en fungerande behandling som inte enbart ger dem ett bra liv utan även hindrar att de för smittan vidare.
Lars tror att även det faktum att acceptansen för HBTQ-personer har ökat kan bidra till många i dag gör kloka medvetna val om hur de vill eller inte vill ha säker sex.
– Jag menar att grunden för att kunna göra kloka val inte enbart ligger i att ha kunskap. Utan när det säker sex även handlar om att kunna älska sig själv och förlåta sig sina kanske mindre goda sidor. För mig uttrycks kärleken till mig själv bäst när jag får gå i full lädermundering och visa upp mig.
Privat från Instagram
Lars identifierar sig som läderbög .
– För mig är identiteten som läderbög både personlig och politisk. Den är personlig för att den ger mig trygghet. När jag går i läder är min rygg lite rakare, mitt leende lite större samtidigt som jag också blir mer ödmjuk eller kanske artigare då jag vet att jag företräder en minoritet i en minoritet. De säger att den klassiska läderbögen är en utdöende art. Både för att det kommit nya fetischer, men även för att läder är dyrt. Samtidigt finns det enligt mig inte en mer fulländad syn på maskulinitet än den som uttrycks i Tom Of Finlands konst. Det handlar om män i läder som är stolta över sig själv och som omfamnar hedonismen. För mig personligen kommer därför läder att handla om stolthet, maskulinitet och förmågan att njuta av livet.
Lars menar att hans kärlek till läder är mer på den politiska nivån. Det är en fråga om att stå upp för vårt community.
– Det var inte CIS-bögar i kostym som stod upp för våra rättigheter vid Stonewall 1969. Det var transpersoner, färgade och läderbögar. De som samhället redan hade vänt ryggen åt och som därför hade mindre att förlora. När vi nu enligt mig går mot en mer konservativ samhällsutveckling är det viktigt att vi som kan inte bara försvarar våra rättigheter utan även försöker puscha gränserna vidare. Det kan vara att man engagerar sig i en Pride, gör en insats för RFSL eller vägrar vara en blek kopia av en straight man. När jag går i full läder en vardag så handlar det inte enbart om att förstärka min syn på min manlighet. Utan även om att i vardagen manifestera att det personliga är politiskt. Den dag vi slutar att försöka flytta gränserna och säger att nu har vi nått ett sexuellt lika berättigat samhälle så har vi förlorat det. Av den anledningen är min identitet som läderbög både personlig och politisk.
Lars tycker att vikten av att ha en synlig gayrörelse som politiskt lyckats skapa ett inkluderande samhälle.
– Jag har jag främst sett när jag besökt andra länder. Medan vissa delar av USA och Brasilien verkar vara mer HBTQ-vänliga och upplysta än Sverige har andra områden varit superreaktionära. I de senare liksom i till exempel delar av Italien har jag sett få öppna bögar, lesbiska eller transpersoner och kulturen på gayklubbar har varit mer rakt på om sex men lite social interaktion. Medan jag i de förra har sett ett livligt HBTQ-samhälle som inte enbart har synts på klubbar och barer. Där har jag också fått intrycket att HBTQ-personerna har haft ett större välmående. Det sociala stigmat vara eller inte vara är en fråga om mental hälsa för HBTQ-personer.
När Lars gått i läderkilt och linne i Los Angeles möttes hans endast av beröm för sin klädsel.
– Medan de i Neapel tittade försiktigt och aldrig vågade komma fram till mig, fick jag väldigt mycket uppskattning i t ex Los Angeles. En liknande upplevelse fick jag under Hässleholm Pride i år. Under paraden kom jag att hamna bredvid en äldre lesbisk helt underbar kvinna som berättade hon nyligen flyttat ner från Stockholm. Efter lite kallprat så tittar hon på mig, ler och säger ”Du vet om att ingen här vågar prata med dig när du går i läder.” För mig som ofta går i läder även till vardags var hennes kommentar kanske inte förvånande. Men en påminnelse om vikten av att vi som bor i storstäder även besöker mindre Pride evenemang. Inte för att provocera utan för att visa på den riklighet som finns i vår HBTQ-kultur.
Privat från Instagram
– Av den anledningen så deltar jag också ofta i Copenhagen Fetisch Mens walk and talk i Köpenhamn. Här ligger fokuset mindre på sex och alkohol och mer på att klä upp sig i gear och under en glad promenad visa upp oss. Detta fokus på det sociala är något som jag ofta saknar på andra ställen i vårt community. Men det är väsentligt om vi vill se till att vi alla får en bra ålderdom där vi har vänner som tar hand om oss även efter att vi inte längre kan gå till SLM eller klubben.
Facundo Unia