Att plötsligt bli hivpositiv kan komplicera livet på många sätt. Inte minst vid yrkesval och karriär. Få är i dag helt öppna med att de är hivpositiva och de flesta vill ha kontroll över vilka som vet och i möjligaste mån veta hur informationen sprids. Ofta frågas det efter vår hälsa, efter en hälsodeklaration eller ett hälsointyg och för en hivpositiv känns det lika obehagligt varje gång eftersom man inte riktigt vet vem som läser innehållet och i vilka sammanhang den kommer att användas.
Tystnadsplikt är inte alltid en tröst. Ju fler som har sådan plikt desto fler kan i praktiken prata med varandra. Den starkt ifrågasatta informationsplikten tvingar dig trots att du inte är smittsam, att lägga dina intimaste kort på bordet till och med inför ett mer eller mindre känt krogragg.
Att teckna en försäkring eller resa på semester till vissa länder kan vara ett gissel och att anmäla dig som sökande till en utbildning eller intresserad av ett jobb kan vara en utmaning. Många arbetsgivare kräver att få ta del av din hälsosituation. Inte minst frågas efter eventuell smittsam sjukdom och i dag är nog inte en hivpositiv med framgångsrik behandling och en presumtiv arbetsgivare överens om hiv numera hör dit. Många hivpositiva drar sig för att söka en utbildning eller ett arbete när de får blanketten i handen.
Förvirringen på området är stor. Det kunde Sentry.nu konstatera när vi undersökte vilka regler som gäller. Flera hörde inte ens av sig med svar och de som gjorde det kunder inte ge klara besked. Vi har istället intervjuat en 19-årig kille som hade sökt till läkarlinjen med ambitionen att bli kirurg. Han berättar att han själv kontaktat flera universitet för att få besked om vad som gäller då han själv är hivpositiv. Han berättar att svaren har varit helt olika. Vissa utbildningar ville ha hälsointyg, andra inte. Vissa ville rekommendera sin utbildning men varnade för den dag det var dags att gå ut i arbetslivet. På grund av oklara förhållanden och känslan av hopplöshet hoppade han av. Han drabbades av en depression och drömmen att bli läkare grusades.
– Min känsla var att man på läkarutbildningens antagning inte vet hur hiv smittar.
Gunilla Åberg, studievägledare vid Linköpings Universitet svarar efter att hon diskuterat med sina kollegor att något formellt hinder för att utbilda sig till t.ex. sjuksköterska inte föreligger om mna har hiv men att det kan finnas vissa områden där man avråds att arbeta
Så svarar Linköpings Universitet och ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, förklarar genom sin sekreterare att statliga universitet och högskolor är egna myndigheter. Trots att de styrs av samma högskolelag avgör de denna fråga på egen hand. Sannolikt får man anonymt ta reda på vad som gäller för att inte röja sin hälsosituation och att inte riskera att kasta studieår i sjön.
Lennart är en sedan många år praktiserande läkare som berättar att hans positiva hivbesked naturligtvis var omtumlande men att han nu inte har något emot att berätta för folk att han är hivpositiv.
-Det är dock min rätt att få bestämma vem jag vill berätta det för. Lennart fick reda på att han är hivpositiv när han var utomlands. Han blev plötsligt sjuk och kände igen symptomen på en primärinfektion.
– Jag ville inte söka vård där jag befann mig då eftersom jag var orolig för risken att det skulle komma till min arbetsgivares kännedom. Jag ville inte riskera att de inte skulle förlänga mitt kontrakt.
På Lennarts arbetsplats finns det en mycket strikt policy mot diskriminering på grund bl.a. av sexuell läggning.
– Jag visste att jag hade en kollega som var hivpositiv och de gjorde allt för att stötta honom och få honom att stanna kvar hos oss. Han gjorde valet att komma ut som hivpositiv för alla. Det var också hans rätt att få göra. Jag ville själv välja vem jag skulle berätta det för. Jag har gjort det valet.
Lennart var inte säker på att skvallret inte skulle sprida sig om han gjorde läkarkontroller där han jobbade. Han ville inte riskera något.
– Jag bodde utomlands och var beroende av att ha en potent sjukvårdsförsäkring. För att den skulle förnyas var jag skyldig att berätta vilka sjukdomar jag då hade. Om det visade sig att jag hade blivit sjuk i något som jag undanhållit så gäller försäkringen inte längre. Skulle jag uppge att jag var hivpositiv var jag rädd att de inte skulle få teckna en försäkring eller att jag skulle tvingas betala skyhöga premier.
Homosexuella Läkares ordförande Sven Grutzmeier säger till Sentry.nu:
– Vi har kontakt med läkare som är hivpositiva. De finns bland våra patienter och de finns överallt i landet och de får självklart jobba kvar, berättar Sven som till vardags är en av de duktiga läkarna på Venhälsan på Södersjukhuset i Stockholm.
– Det finns mycket få situationer som läkare inte skulle kunna jobba under om de är hivpositiva. Medicinerade hivpositiva smittar inte längre. I det dagliga arbetet ser jag inte varför man inte skulle kunna jobba. Jag undervisar på läkarlinjen i Stockholm och här behövs det inte hälsodeklaration eller intyg med hivtest för att kunna studera
Många flygbolag kräver hälsotester för att få arbete men det betyder inte att man inte får jobba där. Sven säger till oss att man får säga till hälsovården att man inte vill att det ska spridas. Det är tyvärr det enda man kan göra.
– Jag har träffat patienter som fått bekymmer t.ex. inför en operation, men vi har löst det. Situationen går att jämföra med hepatit B-smitta som är mer smittsam än hiv.
Föreningen Homosexuella läkare samarbetar vi med Läkarförbundet men har inte haft frågeställningen om man som hivpositiv får arbeta som läkare eller inte.
– Ju mer folk lär sig att medicinerade hivpositiva inte anses vara smittsamma borde detta ändras. Jag tror inte att många har så stor kunskap. Det är inte många som har koll på vad ”omätbar virusmängder” betyder. Det är inte många i vården som tänker närmare på vad smittskyddsläkare och virologer säger om det. Att vara hivpositiv numera är som att vara bög på 1950/60-talet. Råkade man illa ut gick man inte till facket för man trodde inte att någon kunde hjälpa en. I dag är diskriminering för homo-, bisexualitet eller transsexualism en facklig fråga som Läkarförbundet, Sveriges yngre läkares förening SYLF och medicinstuderande förbund arbetar med. Jag vill gärna att folk som råkar illa ut för att man har hivinfektion hör av sig till oss.
Peter Månehall, ombudsman på Hiv Sverige, är en av de som kämpar för hivpositivas rättigheter. Sentry.nu frågar honom om vad han tycker om att hivpositiva riskerar bli diskriminerade i arbetslivet t.ex. genom hur en fråga i en rekryteringsblankett är formulerad.
– Behöver man berätta om man lever med en kronisk sjukdom? Är det relevant för rekryteringsnämnden att veta om hen har en kronisk sjukdom som hiv i sin allmänna hälsodeklaration? Att formulera en fråga på detta sätt känns diskriminerande och personer som tänker söka till utbildningen känner sig exkluderade direkt. I en personlig intervju kan man om det är nödvändigt ha ett bra bemötande och prata om detta på ett mer professionellt sätt.
Hur tror ni dessa deklarationer påverkar hivpositiva?
– Jag är övertygad om att personer som lever med hiv och som ser denna blankett kommer att lägga undan hela sin ansökan och känner sig utanför och exkluderad i samhället. Detta bygger upp ett självstigma som det absolut är dags att bryta och som det idag är så räknas hiv som en kronisk sjukdom bland andra och ska behandlas som detta också.
Har ni kommit i kontakt med några som fått problem?
– Vi på Hiv Sverige har fått ett flertal samtal från personer som vill söka till olika yrken som innebär att man måste svara på hälsodeklarationer. Senast var det en person som sökte till utbildning som polis. Personen blev utgallrad och Hiv Sverige kontaktade rekryteringsnämnden (RN). Det är inte skäl nog att ge avslag på en ansökan för att personen lever med hiv. De säger att det är lika för alla men vad som egentligen ligger bakom kan vi inte svara på. Enligt samtal gällande flera yrkesmilitärutbildningar ska det inte vara ett hinder om personen lever med hiv men man kan inte söka sig till tjänster utomlands.
Vilka yrken gäller det?
-Polis, yrkesmilitärer samt om du går in och tittar på www.rekryteringsmyndigheten.se kan du se vilka fler det gäller.
Läkaren Lennart hade fått ett jobb utomlands och han tog inte jobbet eftersom man inte fick arbetstillstånd i det landet om är man hivpositiv.
– Man kunde få turistvisum men man fick inte arbetsvisum. De ville ha ett läkarintyg som intygade att jag var hivnegativ och jag kan inte få det. Jag tycker inte att jag utsattes för diskriminering, för jag kan inte göra något åt vad andra länder har för tokiga lagar. Men that’s Life.
Läs om Ann Christin, hivpositiv som sökte till polisen
Text: Facundo Unia