Sentry.nu har träffat 29 årige Oliver Jähnke som är trans från Göteborg. Han är en cool queer man som jobbar med att lyfta fram frågor om regnbågssamhället. Oliver har skapat en plattform på Youtube där han lyfter fram andra personer och deras erfarenheter och kunskaper, för att lära av varandra och växa som community.
Oliver privat
– Jag frilansar och jobbar framför allt med olika projekt, t ex för Göteborg Film Festival och West Pride samt föreläser en del om att vara trans i kyrkan. Jag är särbo med min partner i Dalsland. Jag växte upp med mamma, pappa och två yngre bröder. Några av mina favoritsaker är att resa, pyssla, umgås med djur och sommaren. Jag gillar killar och identifierar mig som queer. Gay eller bög känns som ett för smalt begrepp för mig, så jag föredrar att använda ordet queer för det känns friare för mig.
När Oliver växte upp kände han att det skavde mellan honom och sin omgivning, utan att förstå vad det beror på.
– Jag har utforskat olika vägar att förstå mig på det där skavet och för ungefär fem år sedan förstod jag att svaret var att jag är transperson. Om jag ser tillbaka på mitt liv kan jag se mängder med spår av att jag inte varit tjej. Jag kan se hur obekväm och oförstående jag varit över att bli läst som tjej och blivit påtvingat och grupperad med tjejer. Jag kan se hur jag gjort saker för att bli läst som kille.
Oliver berättar att han gjorde saker som ses som typiskt manliga. “Jag har spelat gitarr och trummor, klippt håret kort, ha på mig skjorta och byxor med mera” säger Oliver och fortsätter:
– Jag minns hur främmande jag kände mig när min kropp började gå igenom fel pubertet som tonåring och jag förstod inte riktigt att de grejerna som mina killkompisar gick igenom, inte också skulle hända med mig och min kropp. Men jag har även i perioder känt mig hemma i vissa ”feminina” uttryck.
En kväll satt Oliver hemma och kollade på YouTube-videor där transpersoner berättade om sina erfarenheter och plötsligt bara slog det för honom att han är trans.
– Det var som att jag hittat svaret på frågan jag inte tidigare vetat hur jag skulle formulera. Som att jag tidigare haft massa pusselbitar framför mig huller om buller, som nu plötsligt låg helt löst framför mig. Det var en lättnad men också en rädsla. Jag hade inga nära vänner som var trans och jag hade inte sett några exempel på hur en transpersons liv såg ut. Så den kvällen var en blandning av många känslor. Idag är jag jätteglad att jag är trans och det innebär att jag har så många fina erfarenheter som gör mitt liv mycket rikare än det hade varit om jag var cisperson.
Oliver berättar för Sentry.nu om skillnaden att komma ut som trans jämfört med gay/bi.
Oliver privat
– Det är naturligtvis olika för alla, men när jag kommit ut som transperson, särskilt för fem år sedan, så möts det ofta med väldigt många frågor. Ofta väldigt okänsliga och privata frågor. Jag tvingas direkt bli en resurs som ska lära ut när jag kanske egentligen bara hade velat ha stöd. Att komma ut som bög eller lesbisk är såklart inte alltid enklare eller smidigare, men jag upplever det som att de flesta har en större förståelse för vad det betyder ”jaha, du blir kär i personer av samma kön som du”. Men att komma ut som trans innebär så många frågor ”Hur vet du det? Vad betyder det? Har du opererat dig? Ska du operera dig?”.
Oliver berättade snart för hela sin omgivning.
- Det var viktigt för mig att folk på en gång skulle få veta. Jag ville inte att någon skulle fortsätta se på mig som tjej. Så jag berättade för i princip alla jag kände under de första månaderna. Men jag har också lärt känna mig själv mer och mer på vägen och jag valde mitt namn efter en tid och har även bytt pronomen ett par gånger, så det är ju en pågående process som jag bjuder in folk att vara med i. Sen behöver jag ju fortfarande komma ut för personer hela tiden, det gör jag i princip varje gång jag träffar en ny person.
Från hans familj, vänner och folk runtomkring fick han massa med olika frågor om eventuella operationer med mera.
– Det är väldigt invasiva frågor som jag inte rekommenderar någon att ställa till en annan människa. Många frågar också ”så du vill bli kille?” Det är problematiskt att använda ordet ”vill bli”, vilket insinuerar att trans är ett val. Kille är ingenting jag vill bli. Kille är något jag är och alltid har varit.
Oliver säger att det är vanligt att folk tror att barn som är trans går igenom är en fas. Han har råd till sådana föräldrar.
– Att förneka någons upplevelse för att en som utomstående tror att det är en fas, är dock väldigt okänsligt. Uppmuntra att barnen utforskar sig själva, vilka de är och hur de vill bli bemötta. Använd de namn och pronomen barnet vill att du använder. Ta hjälp av samtalskontakter eller vård om barnet vill och behöver det. I så ung ålder kan en inte få irreversibla behandlingar. Alltså finns de ingen risk med att uppmuntra barnet i hens utforskande av sin könsidentitet.
Oliver tycker att det finns mycket att vinna på att vara accepterande.
– Du har allt att vinna på det. Du kommer garanterat få en närmare relation med ditt barn och det minskar risken för psykisk ohälsa och suicid hos barnet. Om det sedan visar sig att det är en fas, så är det också vackert. Men det finns ingen anledning att kalla det för en fas i stunden. Det fina med att vara människa är att vi ständigt utvecklas och lär oss nya saker om oss själva och vår plats i världen. Och vi kan prova saker, saker kan kännas rätt eller fel och vi får ändra oss. Det är en del av livet.
Sverige var det första landet i världen som under 1970-talet införde lagar som gav transpersoner rättigheter som vi inte hade i någon annan del av världen. Den lagen har i princip inte ändrats sedan dess och nu ligger vi långt ifrån först när det kommer till progressiva lagar för transpersoner. Men många anser att lagarna måste ändras.
– Det är såklart väldigt olika för alla. Men ett av de största problemen i Sverige idag är transvården. TGEU, Transgender Europé, släppte nyss sammanställning av en kartläggning över transvården i hela Europa och där hamnar Sverige på tredjeplatsen nerifrån. Vår transvård är likvärdig Polen och Rumänien. Bättre transvård kan du få i både Kroatien, Tjeckien och Bulgarien. Vi har otroligt långa väntetider som bokstavligt dödar folk i mitt community. Vi har underbemannade utredningsteam som leder till ännu mer väntan, som leder till ännu mer misär, lidande och i värsta fall död. Det är dags att ändra på detta och det har lagts fram förslag som framför allt handlar om processen kring att byta sitt juridiska kön. Idag är det en process som tar minst sju år och som innefattar beslut både från sjukvården och rättsliga rådet. I många andra länder (och i alla andra nordiska länder) har det införts könstillhörighetslagar som bygger på självidentifikation, vilket innebär att du inte behöver något intyg från vare sig sjukvård eller rättsligt råd för att få byta juridiskt kön. Detta är ett system som skulle behövas även i Sverige, men förslaget som ligger framme just nu är betydligt mindre progressivt än så tyvärr.
En ny lag är viktigt för att en av de största utmaningarna med att vara transperson är just all väntan. Att göra processen att byta juridiskt kön enklare skulle innebära ett minskat lidande för många transpersoner. Många har gått på hormonbehandling i många år och lever utåt som det kön som stämmer överens med deras könsidentitet och läses även som detta av omgivningen. Att då ha en juridisk könstillhörighet som inte stämmer överens med detta kan göra livet både jobbigt och krångligt och ibland även farligt.
Det finns många transpersoner som lider av psykisk ohälsa.
– Jag har lidit av psykisk ohälsa under större delen av mitt liv. Många transpersoner upplever könsdysfori, vilket kan vara både social dysfori och kroppsdysfori och jag upplever båda dessa ganska starkt. Det gör att jag får ångest och mår dåligt över hur jag blir sedd och bemött av andra människor och vilken roll jag får/tar i olika grupper. Samma känslor har jag inför min kropp på olika sätt, vilket också tar sig uttryck på olika sätt i olika sammanhang.
Oliver berättar att han försöker fira Pride ofta.
Oliver privat
– Jag brukar försöka fira Pride på 2-3 olika ställen per år. Förra året var jag volontär på Helsinki Pride, vilket var en fantastisk upplevelse och lärde mig väldigt mycket om hur det är att vara queer där. I år har jag varit på Trans Pride i London där vi var tiotusentals personer som marscherade på Londons gator för transpersoner rättigheter och det var otroligt mäktigt! Pride är en viktig påminnelse om att vi behöver fortsätta kämpa för våra rättigheter, samt att vi behöver få slappna av, ha kul och fira de framsteg vi gjort.
Olivers önskemål om var samhället är om tio år.
-Jag önskar att vi lever i ett mer jämställt samhälle, där folk har mer möjligheter i samhället oavsett könsidentitet, sexuell läggning, ursprung, funktionalitet, ålder, kroppsform, hudfärg osv. Att vi ser alla människor som människor.
Första gången som Oliver hörde talas om hiv och aids var när han såg på tv.
– Jag tror att det var i tonåren när jag kollade på ”Torka aldrig tårar utan handskar” första gången. Innan det var jag inte alls medveten om hiv, aids-epidemin, bromsmediciner och den brutala påverkan det haft på vårt community. Det var ett uppvaknande för mig.
För cis män kan kondomer vara viktiga som ett sätt att förhindra könssjukdomar. Men så är det inte för Oliver.
– Jag är en kille som har pojkvän, men då vi båda är AFAB (assigned female at birth), så är våra risker för könssjukdomar betydligt mindre än för cis-bögar och skydd riktat till män som har sex med män, t ex kondom, är inte praktiskt möjligt för oss. Vi brukar inte prata så mycket om säkrare sex och det är någonting jag tycker att vi kan bli bättre på! Mina heterosexuella vänner och mina bög-kompisar pratar om säkert sex och testning, men mina lesbiska och andra queera vänner pratar väldigt lite om det. Som sagt så är riskerna mindre för många av oss, men de är ju inte obefintliga. Jag önskar därför att vi hade pratat mer om det för att kunna uppmuntra varandra till testning och säkrare sex.
Oliver driver en YouTube kanal som heter Queers of the world
– Där gör jag korta videoporträtt av HBTQIA+personer där de får berätta om vad de vill som på något sätt relaterar till deras queerhet. Jag har intervjuat över 150 personer från över 40 länder och de har pratat om allt ifrån att vara fetischist, att vara lesbisk på universitetet, att växa upp som transperson i Uganda, att skapa queer konst, att vara asexuell och/eller aromatisk, att vara queer med autism, det bästa med att vara trans samt queerhet och religion. Jag tror att det är viktigt att vi tar tillbaka kontrollen över våra egna historier, att vi får sätta agendan och prata om det som vi tycker är viktigt. Tillsammans med de jag intervjuat har jag skapat en plattform där vi kan dela med oss av våra erfarenheter och kunskaper, lära av varandra och växa som community.
Facundo Unia
Här hittar du Oliver på sociala medier
Här kan du se ett av Olivers program som handlar om en transkvinna med hiv She is a transvwoman with hiv
Här kan du lyssa på en intervju med Oliver En gay i tagets intervju med Oliver