Tingsrätten har kommit fram till att den tilltalade har haft oskyddade samlag med målsäganden samtidigt som han varit hivpositiv. Han har inte informerat målsäganden om att han levt med hiv innan samlagen vilket han varit skyldig till. Huvudfrågan tingsrätten haft att ta ställning till har varit om det funnits en konkret fara för att målsäganden skulle kunnat ha smittats med hiv.
Högsta domstolen prövade ett liknande mål 2018 och utgången av deras prövning utgör praxis för hur domstolen ska bedöma liknande gärningar.
Tingsrätten bedömer att domen inte frångår Högsta domstolens praxis utan endast gör en individuell bedömning i det enskilda fallet. Tingsrätten har vid sin bedömning också tagit del av utdrag ur studier varav PARTNER-studierna slutredovisats efter att Högsta domstolen meddelade sin dom.
Under huvudförhandlingen har ett sakkunnigt vittne hörts och presenterat hur virusnivåerna förändras vid behandling och vilka faktorer som påverkar om det finns risk för smitta och när risken för smitta är liten.
– I takt med att forskning och kunskap kring hiv har förbättrats har även Högsta domstolens praxis förändrats. Det är fortfarande en allvarlig sjukdom men när behandling har satts in är smittorisken liten, vilket har varit avgörande för utgången i målet, säger Vidar Bley, tingsfiskal vid Jönköpings tingsrätt.
Åklagaren har i målet inte bevisat att den tilltalade vid tiden för samlagen haft så höga virusnivåer att det funnits en beaktansvärd risk för att målsäganden skulle smittas vid samlagen.