Paul-Peter V. W. Hallberg bodde och studerade i USA när media för 40 år sedan började rapportera om allvarliga sjukdomssymptom som drabbade unga homosexuella män och sexarbetare. Symptomen beskrevs som lunginflammationer och den annars sällsynta cancerformen Kaposis sarkom.
Paul-Peter är i dag 58 år, född i Åbo, bor i Stockholm och studerade i unga år i England där han för första gången, i 14 års ålder, upplevde kärleken.
– Jag blev skickad till en privatskola i England där min första kärlek dök upp. Det var så romantiskt. Han bar mina böcker, putsade mina skor, strök mina skjortor och följde mig överallt på långa promenader. Vi gick långt bort från vår skola så vi kunde kyssas och hålla varandra i hand. Det var så romantiskt, men absolut oskyldigt.
Mina vänner drabbades
Studierna fortsatte i USA där han första gången kom i kontakt med aids.
Paul-Peter V. W. Hallberg
– Många kristna kallade aids för ”guds straff till homosexuella” och sjukdomen blev kallad ”bögcancer” eller ”bögpest”. Hiv och Aids såg de som Guds straff till människor som levde en ”omoralisk livsstil”.
– Sommaren tillbringade jag i Finland och det året hittade jag en pojkvän som återigen blev mitt allt. Vi levde livet som unga gör, fylldt av kärlek och hormoner. Första natten spenderade vi tillsammans hos honom. Hans föräldrar hade tursamt nog rest till landet. Den natten var vi som två vilda hundar. På morgonen tog jag som tur var kalsongerna på mig innan jag gick på toan. I köket satt hans föräldrar. De kan inte ha missat allt väsen från vårt rum men de frågade artigt om jag vill ha kaffe. Te eller choklad. Det var så han kom ut. Det fanns liksom inget annat att göra.
Efter lumpen återvände Paul-Peter till USA för universitetsstudier.
– Jag kom ut för min familj efter gymnasiet. Det kändes överraskande enkelt att göra och de reagerade som att de redan visste. I USA blev det fyra spännande år med upplevelser, studier och relationer. Då hade folk börjat prata mer nyanserat om hiv och aids. Man började bli medveten om hur viruset spreds och det blev dags att testa mig. Det fanns de som tyckte att jag var alldeles för försiktig. De tyck te helt enkelt att fokus riktade sig på kondomer istället för på att bara njuta.
Under tiden i USA började Paul-Peter höra talas om allt fler unga killar som han kände som hade insjuknat i aids.
– Några vänner hamnade på sjukhus och dog. Jag grät många nätter och förstod ingenting. Jag hade nog mycket tur själv att universitetet låg i delstaten Nebraska och inte i New York eller Kalifornien, där spridningen av den så kallade bögpesten härjade nästan gränslöst.
På loven återvände han till Finland eller till Sverige.
På hemmaplan blev han kär i nya killar och lärde sig mer om livet.
– Nu krävde jag att båda i nya relationer skulle testa oss och konsekvent använda kondom. Det var inte alltid så lätt. Många hade svårt att tro att de skulle kunna drabbas här i trygga Europa.
Viktigt engagemang som volontär
– Efter examen flyttade jag till Stockholm och har arbetat som lärare och som konstnär. Det är ett stort nöje och jag har även varit fotograf för Melodifestivalen, Eurovision Song Contest, Stockholm Pride, QX och Kom Ut. Jag engagerade mig som volontär på Noaks Ark. Jag arbetade med stöd och blev vän med många som drabbats och låg på sjukhus. Under min tid i USA hade lärt mig att ta hiv och aids på allvar. Jag har själv haft tur som inte blev hivpositiv men jag upplevde att det var min plikt och min egen vilja att ge stöd till de som haft otur. Jag har den rutinen att testa mig regelbundet vartannat år.
– Nu under Covid-19 har jag levt som en munk i min lilla lägenhet. Hoppas att det klosterlivet snart är slut för oss alla. Jag har odlat mitt intresse för naturen, för kultur, historia, antikviteter och konst.
Ett av Paul-Peters största intressen är 1700-talets historia och kultur.
1700-talet är Paul-Peters stora intresse
– Det ligger verkligen nära mitt hjärta. Jag var tidigare aktiv i ett sällskap där vi klädde oss i 1700-talsdräkter och även övernattade i slott och herrgårdar. Då försökte vi leva så likt man gjorde på den tiden som möjligt. Dräkterna är våra egna, de är skräddarsydda och väldigt kroppsnära.
Paul-Peter tänker ofta på att han har haft tur och inte har fått hiv.
– Jag är glad att jag snabbt lärde mig att använda kondom och praktisera säkrare sex. Jag skulle lika lätt kunnat bli hivpositiv som så många av mina vänner blev. Det var som ett lotteri.
Jag hoppas att att rädslan för Covid-19 snart går över, så att jag kan börja leva igen som den gayman jag är. Jag längtar efter att hitta den rätta killen och dela livet med honom.
Text: Facundo Unia
Foto: privat