I Sentrys serie om barebacking har vi redan hunnit dra en del slutsatser. Det finns skäl att tro att allt fler medvetet väljer bort kondom när de har analsex. Det finns bland annat undersökningar som styrker det med statistik.
I porrfilmens värld kallas analsex utan kondom för barebacking. På en kontaktsajt som Qruiser visar fler och fler öppet att det är så de vill ha sex. Att utsätta sig själv och andra för risken att smittas med hiv och andra könssjukdomar har på något sätt blivit rumsrent.
Kanske beror det på att hiv har gått från en dödsdom till ett kroniskt tillstånd som kan verka enkelt att leva med. Kanske beror det bara på att bögar har vant sig vid att tänka på risker som en del av sina liv.

Samhället använder kärnkraft - trots att det finns risker för katastrofala olyckor som inte kan reduceras till noll. Ska vi inte kunna förhålla oss på samma sätt till vårt sexliv?
Risker är ett knepigt område, fullt av laddningar. För risker ingår också som en positiv del av vår kultur, något som kittlar och lockar. I extremsporter är risken alltid närvarande och kan ses som en extra kick. Manliga förebilder som bergsbestigare, soldater och brandmän tar risker. Och det gör även coola killar som pokerspelaren Johan Kretz som vid sidan av sitt jobb som reporter har spelat ihop stora summor pengar.

"Man utvecklar en tolerans mot att ta risker"

Hur känner man sig när man tar risker?
- Levande kan man väl säga. När jag började spela kunde jag få hjärtklappning när det låg tusen kronor i potten.
Johan Kretz beskriver hur han kan svettas i en extrem spelsituation när väldigt mycket står på spel, samtidigt konstaterar han:
- Jag känner inte så mycket alls längre. Man utvecklar en tolerans mot att ta risker. Oavsett om man åker dit eller inte så tror jag att det sker en avtrubbning.
För att inte bli avtrubbad som pokerspelare tror han att man hela tiden måste påminna sig om vad som verkligen står på spel, översätta
siffrorna till materiella ting. Men inte ens det stoppar med nödvändighet en inbiten pokerspelare.

Man bryr sig kanske inte ens om att man spelar bort bilen, villan, familjeförmögenheten - det materiella betyder ingenting.
- Det finns ingenting man hellre gör än spelar. Man är i ett beroende, om det är ett missbruk är en annan fråga där värderingar kommer in.
Jag börjar tänka på de killar som väljer att köra bareback. Kan det vara så att de är fast i ett beroende, att det inte finns något de hellre gör än har sex utan kondom? Och att det därför nästan inte spelar någon roll vad som står på spel? En förenklad bild, givetvis, men kanske inte helt osann.

Johan Kretz pratar vidare och kommer in på alkohol och risker. Med alkohol i kroppen blir man mer "riskpositiv", säger han. Och i verkliga livet ser han ofta hur folk förhåller sig till risker på ett ogenomtänkt sätt. De har en preferens - antingen är de typen som gillar att ta risker eller så är de sådana som vill försäkra sig mot allt. Därför tycker han att det är bättre att ha en riskstrategi som man har tänkt igenom, i livet precis som vid pokerbordet.
- Men man ska vara medveten om att man arbetar med ofullständig
information. Man kan ha gjort felbedömningar.

"Pengar förlorar man lite i taget. Sä är det inte med hiv"

Jag frågar honom hur han skulle tillämpa det han har lärt sig om risker som pokerspelare på risken att smittas av hiv. Han kommer snabbt fram till att det är helt annorlunda när något oåterkalleligt står på spel. Pengar förlorar man lite i taget. Och även en miljon kan man leva utan - eller vinna tillbaka. Så är det givetvis inte med hiv.
- Man måste väga in hur definitivt det är om det går åt helvete, säger Johan Kretz.
Om pengarna han satsar skulle ha gått till hyran skulle han omedelbart bli väldigt försiktig, förklarar han som exempel. Å andra sidan är det
inte möjligt att ta noll komma noll procents risk, varken i poker eller sexlivet. Saker kan gå fel: en kondom kan spricka, en trogen partner kan vara otrogen.
- Men jag skulle försöka vara väldigt, väldigt säker, eftersom det är något oåterkalleligt, summerar Johan Kretz sitt förhållningssätt till risken att smittas av hiv.
- Folk har en tendens att tro att det som händer extremt sällan, i princip inte händer. Det de inte förstår är att om det är tio procents risk - ja, då händer det var tionde gång.

Han börjar prata om att vinna en turnering. Då sitter man ofta i
avgörande situationer och har 70 procents chans att vinna och 30
procents risk att förlora. Det kan ju se ut som en säker vinst, men det många inte tänker på är att om man upprepar den situationen så blir chansen att vinna båda omgångarna mindre än 70 procent - närmare bestämt 49 procent. Upprepar man situationen en tredje gång minskar chansen att sitta kvar som vinnare till 35 procent och efter en fjärde
omgång med samma odds har man bara 24 procents chans. Trots att varje
enskild omgång med 70 procents chans att vinna kan se självklar och
enkel ut - är det till slut osannolikt att man inte har förlorat en enda gång.

Alla utom vinnaren förlorar faktiskt till slut

Att jämföra risken att smittas av hiv med risken att förlora i en oändligt lång pokerturnering ger faktiskt en ganska bra bild av läget.
Sex har man ju väldigt många gånger under sin livstid. En risk som verkar liten blir snabbt stor när situationen upprepas flera gånger.
Till slut kan det vara statistiskt osannolikt att man inte har smittats, trots att risken vid varje enskilt tillfälle var mycket liten. Visst kan man "vinna turneringen" och klara sig utan att smittas. Men alla utom vinnaren förlorar faktiskt till slut.

Jukka Aminoff, verksamhetschef vid Noaks ark, är mycket kritisk till idén att det skulle gå att göra en kalkyl över riskerna med att ha oskyddat sex. Han tycker det är bättre att jämföra barebacking med rysk roulette än med poker.
- Risken att drabbas är ju hundra eller inte. Det är som rysk roulette, du har sex kulor men det är ju inte så att först skjuter du fem blanka skott.
Allt eller inget står på spel redan från första sekund, inte några tior som man kan vinna tillbaka nästa omgång. På den punkten är Jukka Aminoff överens med Johan Kretz.
Jukka Aminoff är också väl insatt i de siffror som finns vad gäller överföring av hivsmitta - vetenskapliga studier och statistik av olika slag. Han menar att det finns en grundläggande missuppfattning bland de som själva försöker kalkylera riskerna med sitt sexliv.
- Smittrisk är inte detsamma som den risk man tar vid ett samlag. Det är desinformation att man skulle kunna titta på de studier som finns om smittvägar och dra slutsatser som gäller för vanliga individer.
Studierna görs som regel på par där en partner bär på hivviruset. Då kan man till exempel se att risken att smittas oralt är mycket mindre än vid vaginalt eller analt samlag. Man kan också se att risken är mindre för den som sätter på än för den som blir påsatt.
Men dessa par har inte några andra sexuellt överförbara sjukdomar och
det finns inget sätt att väga in de ökade risker sjukdomar som syfilis, gonorré eller klamydia innebär för hivspridningen. Men man vet att riskerna ökar dramatiskt för den som har ytterligare en eller flera andra sexuellt överförbara sjukdomar.
Det gäller i dubbel bemärkelse. Den som är hivpositiv blir betydligt mer smittsam om en sådan sjukdom finns med i bilden. Det gäller även för hivpositiva som står under behandling med bromsmediciner.
Deras virusnivåer kan vara icke mätbara, något som många anser minskar risken för att hivviruset förs vidare.
- Men icke mätbar betyder ju inte icke befintlig, förtydligar Jukka Aminoff.
Och dessutom kan en vanlig klamydia förändra bilden. Virusnivåerna ökar och den hivpositive blir plötsligt smittsam, trots att virusnivåerna inte gick att mäta före klamydiainfektionen.
För den som är hivnegativ blir effekten att en infektion gör honom mer mottaglig för hivsmitta. Har han en gonorréinfektion i exempelvis svalget kan man inte säga hur stor risk han tar om han skulle suga av någon. Det man kan säga är att den är betydligt större än om han vore helt frisk.
- Man kan tycka att klamydia är en petitess och många gånger läker den faktiskt ut helt av sig självt. Problemet är att bomben består av flera olika delar som tillsammans blir ganska kraftfulla. Därför vore det bra om man alltid pratade om alla sexuellt överförbara sjukdomar i klump. Man kan inte skilja riskerna från varandra.
Av två personer som har sex kan en eller båda ha en sexuellt överförbar sjukdom - eller flera. Den kan vara symptomfri och sitta i halsen, analt eller genitalt. Att räkna ut något slags riskfaktor för vanliga individer eller för hur mycket större eller mindre risk det är
att vara passiv eller aktiv vid ett analt samlag är därför omöjligt, menar Jukka Aminoff.
- Resonemangen slås omkull när man slutar titta på de hivpositiva paren, summerar Jukka Aminoff.
Jag ser framför mig en homosexuell man som har satt sig in i en hel massa forskning. Han kanske är hundra procent aktiv och omskuren. Han
kanske har bestämt sig för att hålla sig till ett begränsat antal partners, tre eller fyra så kallade kk:s. Och han anser att det är helt rationellt, en hanterbar risk, att ha oskyddad sex med de killarna. Det är en strategi som han har valt för att minska risken att bli smittad av hiv, inom vad han tycker är rimliga gränser.
Jag frågar Jukka Aminoff vad han skulle säga till en sådan person.
- Det är bra att man gör en strategi, så jag skulle berömma honom för
det. Många har inte det och då blir man helt beroende av den situation man hamnar i. Men han borde kanske finslipa sin strategi med hjälp av en proffessionell rådgivare.

Jukka Aminoff går över till att prata om små grupper. Det gör automatiskt riskerna för smittspridning större, menar han. Något man bland annat har kunnat visa i Afrika. En person som har oskyddat sex med ett begränsat antal återkommande partners tar i själva verket en större risk.
- Man leker med elden, för man utsätter sig upprepade gånger.
Hiv och andra könssjukdomar smittar kanske inte vid första kontakten. Men vid upprepade samlag så smittas man förr eller senare. Och om inte alla i gruppen testar sig mycket ofta så är risken i realiteten att om en person smittas - så smittas alla.
Det resonemanget gäller personen i mitt exempel, anser Jukka Aminoff.
Men det gäller också till exempel bareback-killar - som alla anser sig
vara hivnegativa - som träffas för oskyddat gruppsex.
- Om man är en grupp som träffas en gång i månaden kan det göra risken större. Förr eller senare smitttas en i gruppen - och då smittas alla, menar
Aminoff. Han rekommenderar kondom vid alla samlag och även vid
oralsex.

Det finns de som anser att din inställning, "alltid kondom", är något
som driver på bareback-kulturen. Att folk tänker att "det där klarar inte jag" och ser sig om efter ett annat sätt att tänka.
- Det är därför det är viktigt att vi inte ger råd. Vi tillhandahåller fakta, sedan är det upp till var och en. Gränsen går när man börjar ljuga, man vill inte snacka om riskerna med oralsex "för hur ska folk kunna hantera det?".
- Vi erbjuder också terapeutisk hjälp, för dem som tycker att det är jobbigt att leva med den förlust av det sexuella uttrycket som det innebär att använda kondom.

Det finns inget enkelt svar på vilka risker en person bör ta. De som väljer att spela roulette med sin hälsa är kanske en relativt liten grupp, även om den tycks växa. De som väljer att inte utsätta sig för några risker alls är förmodligen ännu färre, eftersom det enda helt riskfria sexlivet är att hålla sig till onani. Någonstans mellan de extremerna försöker de allra flesta av oss hitta ett rimligt förhållningssätt.
Tycker man att det känns svårt och komplicerat att göra de valen så finns det som sagt möjlighet att få rådgivning hos Noaks ark, hos Venhälsan på Södersjukhuset eller hos RFSL, som har kuratorer på flera ställen i landet.

Niclas Ericsson

Läs gärna de tidigare artiklarna här till höger som handlar om att medvetet ha osäker sex - "Barebacking"